Hens Höghet Mammsens

En "ny" influensa sprider skräck och oro, är det månne denna som kommer bli den nya spanska sjukan?
Samma oro som Sars och fågelinfluensan spred verkar nu denna superinfluensa sprida, pandemi ett "nytt" ord som alla numera verkar känna till.

Som så många gånger förr så läste jag idag på ett forum en person som beskrev pandemier som något som funnits i alla tider och naturens sätt att rensa..

Det verkar vara en populär syn på saken eller är det bara en floskel, de som ser det som natuens vårstädening vad har de för tankar bakom?

Är "naturen" en besjälad varelse som tar till pandemin som ett vaccin mot människan, hämnas en vredgad modergudinna på sina ansvarslösa barn?
 
Länk till naturens fiender

http://maps.google.com/maps/ms?ie=UTF8&hl=en&msa=0&msid=109496610648025582911.0004686892fbefe515012&source=embed&ll=35.46067,-58.359375&spn=129.618513,195.117188&z=2

Fan vad jag gruvar mig!
Jag har nu en grym ångest, imorgon ska jag nämligen för första gången i mitt liv till en psykolog..

I går kväll tvättade jag håret igen använde även denna gång bikarbonat men sköljde inte ur Äppelcidervinägern . Önskar nu att jag börjat på med alternativ hårtvätt för länge sedan, skillnaden är verkligen stor mitt hår har nu  fått en helt otrolig glans!

Kan inte låta bli att posta några bilder men samtidigt så är jag rädd för att skrämmas, mitt hår är jävligt slitet och tvätten gör att det framkommer ännu mera.

Av födsel och ohejdad vana har jag fult tunt hår men utväxten och den ojämna hårfärgen får jag ta på mig skulden för.



Håret ser otroligt mycket bättre ut i verkligheten slitet även då men så fantastiskt glänsande och fylligt i speciellt om man vet och kan jämföra med hur det såg ut innan..



Jag känner mig så tjejig slänger med håret, speglar mig och borstar det stup i kvarten.

---

Önskelista

* Nikon D40
* Hårklippning
* Träningskor
* Träningskläder

Nu får det vara nog, det har jag sagt flera gånger men nu tror jag faktiskt att jag kommer att ta tag i träningen.
Igår kväll var jag iväg med Milla till Helix fixade träningskort och trampade loss på en sån där mojäng, testade även några av styrketräningsapparaterna.

Det kändes inte alls så illa som jag trodde det skulle göra, hade rejäl ångest och lite ont i magen innan men det släppte fort.
I förmiddags var det faktiskt dax igen, då var vi på mamma/bebisträning är nu riktigt glad att jag vart iväg lurad på det. Måste erkänna att jag trodde det skulle vara jättertist och störigt med ledsna skrikande barn.

Gissa om jag vart förvånad då det var trevligt, ungarna var nöjda hon som ledde passet var trevlig och körde workout amandes sin son *impad*
Det var en avslappnad stämning men fan vad träningen ändå tog!

På Lördag är det dax igen då ska jag träna med Therese, jepp jag ska bli så jävla smal och fit så det så!

Eira gillar att borsta tänderna men nu var det några dagar sedan sist men det var på tiden att hon skötte om tandhygienen sin, igår åt hon nämligen bulla med stor förtjusning.

Hon är verkligen sin mors dotter! Under graviditeten så tillät jag mig själv att äta bulla/butterkaka när helst jag ville, så det är kanske förklaringen till att kanel är så älskat av Eira...

Igår kröp Eira för första gången riktigt, 4 "steg" blev det, var väl för att hon had epå sig sin superbekväma nya sparkbyxa från Urban Elk.
Passade på att beställa byxorna när jag köpte en bärsele, var ju REA så det vart inte så dyrt ja inte för byxorna iallafall.

Följande inlägg är ett gamalt från min förrablogg, det är tankar som välde ur mig och som rör en traumatisk händelse i mitt liv. Min helvetesförlossning och följande komplikationer.

Min förlossning var verkligen ett helvete vars fasa fortfarande ekar genom mig, jag kommer nog aldrig skriva en förlossningsberättelse men ibland kommer tankar, reflektioner och ältande..

Så mitt livs andra blogginlägg (ja förutom det i bloggen på fl)

Min tanke var att gnälla över att jag fått mensen tillbaka så fort men urartade snabbt. Väljer att lägga ut det här för som en del av min bearbetning av händelserna.

---

Varför varför jag?

Hur många gånger har jag inte ställt mig den frågan?
4 veckor efter att jag fött/ blivit akut tvångsfiléad så var jag med om något vidrigt igen.

Du kanske vet hur det är och känner igen känslan av hur allt bara blir för jobbigt och man önskar att man kan störtdö för att slippa undan.
Jag som är tv/pc- spel skadad upplever det då först som att jag vill stänga av och starta om från senast sparade save:ade omgång.
Tyvärr så funkar nu inte livet som ett dataspel och det går inte heller som med en VHS att spola tillbaka.

Jag hade en så kallad svår förlossning jag förstår att vore det inte för västerländsk medicin så vore nog både jag och lillan död men gud vad jag avskyr läkarvården.
Trots min stora lycka över att äntligen fått blivit mor så var jag psykiskt väldigt skör och traumatiserad.

Så händer detta, efter att under graviditeten svällt till att antagit proportionerna av ett gigantiskt fettberg så ville jag tidigt komma igång med att röra mig.
Jag älskar att promenera och har en hund som gärna hakar på.
Efter att kämpat på lite så kunde jag till min stora belåtenhet märka att den totalt bortblåsta konditionen kom tillbaka ganska fort.
Det var efter en av mina och Wynjas intensiva promenader som jag började förstå att det nog var något som var konstigt med mig.
Kanske stod inte allt rätt till i min sargade mage.
Men vad vet väl jag, har aldrig blivit snittad förr och fick ingen infornmation som tydde på detta jag nu upplevde.
Men eftersom allt som rörde snittet/förlossningen skrämmde livet ur mig så accepterade jag det som normalt och förträng de att något skulle vara fel och gick så omkring med en tung studsande livmoder.

Det blev en hel del fler sådana promenader tills att jag en kväll kände hur det blev tyngre och tyngre samt hur det rörde sig när jag klev upp efter att ha suttit.

För att göra en lång historia lite kortare och inte besvära er eventuella läsare med beskrivningar av min skräck och hur jag ömsom försökte krysta och pilla för att känna efter där nere. Jag berätta att det som fick mig att vilja störtdö var synen av något som närmast kan beskrivas som sprängda inälvor som hängde ut ur min fitta.

Dom arma satarna hade glömt kvar fosterhinnorna i mig, i 4 veckor gick jag med rester från förlossningen tills att en läkare på akuten fick plocka och dra ut eländet.  ( eller ja nästan allt gör som sagt en lång historia kortare)

---

Har plockat bort och lagt till lite

Eira säger nu mamma, lyckan av att höra min dotter ropa mamma första gången hon var ledsen var enorm.
Mamma, mamma,mamma!

Hon vet vem jag är och ropar efter mig! Vilken bekräftelse hon gav mig, stoltheten och lyckan jag kan inte beskriva hur glad jag vart.Och när hon fortsatte att ropa på mig vid flera tillfällen så förstod jag att det inte var en engångsföreteelse utan nu såg hon mig verkligen som MAMMA.

Detta var för några dagar sedan, nu känns det som att själen blöder av utmattning och hjärnan smälter av stress.

MAMMAMMAMMAMAMMAMAMMAMAMMMA!!

Vid minsta lilla gnäll eller missnöje så skriker, gnäller och mässar hon Mamma,mamma,mamma...

Urk!
Jag är så mätt, så mätt, så mätt!
Karln har lagat mat och efterätt idag, blev fläskfilé rotsaker och till det en supergod mögelostsås som jag tyvärr åt på tok för mycket av.

Mickes föräldrar glömde sin nyinköpta glassmaskin här när dom åkte hem och nu har vi invigt den, min överambitiösa underbara karl gjorde marängsvis men hemmagjorde maränger!

jag fattar inte hur det ska gå till men tyvärr så kommer det att ske, vi kommer att äta ännu mera snart.
När Micke har sövt lillan så är det dags för Chili ostkrokarna.



Så firar jag min dumme fan att jag lyckats gått ned ett kilo i vikt.
Nej vi övermyser pga att vi inte har haft tid att umgås på sistone..

I går slängde jag mitt shampo och tvättade håret för första gången med bikarbonat och äppelcidervinäger, måste säga att det kändes skumt att bryta en vana och massera in pulver utblandat med vatten i håret.

Det sved som fan i hårbotten och på händerna och jag var lite osäker på om jag skulle låta ÄCV sitta i eller skölja, men slutresultatet blev förvånansvärt bra!

Mitt hår glänser och är lent det negativa är att håret är lite statiskt och att det ligger så fint att man tydligt ser vart det är slitet.
Jag är verkligen i stort behov av en klippning, var snart ett år sedan jag senast satt under en sax.
Vid nästa hårtvätt så tror jag att det blir Ägg och honung följt av ÄCV skölj, måste ju testa mig fram.

Eira är begåvad med  humor och även retsamhet, märks väl vems unge hon är.
En av hennes favoritlekar går ut på att jag tar henens napp suger på den och så tar hon av mig den, då ska jag bli lite åååå lesdsen och detta leder till mycket skratt och ret från henne. Fram med nappen å ta den om du kan!

I går la jag av en rejäl brakare varvid hon brast ut i gapskratt.
Bajshumor har hon precis som mor sin!
                                           

Har idag köpt hem bikarbonat och en flaska äppelcidervinäger som inte ska stå i skafferiet utan inne på dass.
Ska bli intressant och se hur mitt hår reagerar, sedan jag vart gravid har mitt hår blivit ganska fint men nu på sistone så har hårbotten börjat klia och jag mjällar.

Jag har låtit mig inspireras av http://ladydahmer.blogg.se/ och har länge funderat på att hänga på NoPoo trenden efter att ha läst hennes tråd på familjeliv.se.
Men så vart  under graviditeten plötsligt mitt hår bättre än någonsin glänsande, tjockt tillsynes välmåendeoch jag vågade inte börja experimentera.

---

Nu så jäser min deg, talar nu inte om min gigantiska mage utan om en deg till en sats tekakor jag håller på att baka till lillan.
Det rekomenderas att små barn i hennes ålder ska äta ljust bröd men vi köper alltid hem grovt  och det känns så tillfredställande att baka till min dotter och veta precis vad som är i brödet.
Jag följde inte receptet helt utan bytte ut nästan hälften av vetemjölet till Dinkel hoppas nu bara att det blir bra ändå, bara det bästa duger nämligen åt lillan.

Jag är en stor brödälskare och egentligen så borde jag väl försöka sluta helt med mackor. Förr innan jag träffade Micke så var det min huvudnäring.
Gissa om jag vart lycklig när jag var 17 år flyttade till Norge och fann ett land som åt mackor till lunch!
Pappa som alltid gnällt och skällt på min mack konsumtion fick nu höra att jag hade ett helt lands matkultur i ryggen.

På våran lokala ICA kvantum så finns det bara ett märke som  har helt naturligt bröd utan en massa tillsatser och skit, och vi köper numera alltid av det från Lindhs bageri.

En sak jag aldrig tidigare stött på innan jag surfade runt på fl var åsikten att man inte ska kalla barn för flickan och pojken utan att man ska säga barnet.

Trodde först att det var ett skämt men så var det inte. Faktiskt så engagerade jag mig inte i frågan så hur de med den åsikten egentligen tänker vet jag nu inte, och oftast så undviker jag ens att kolla in tramstrådarna.

"Barnet"
Av någon anledning så fastnade det ändå i skallen på mig och ibland så funderar jag lite på det. Sedan jag själv vart mamma så tänker jag lite anorlunda.
Mitt barn är en flicka och hör så till den delen av männskligheten som sålts förtryckts våldtagits just på grund av sin könstillhörighet.
Ska försöka var mera öppen och intressera mig lite. I tonåren var min syn nattsvart och jag hatade mannen, men ett sunt uns av kunskap skulle jag vilja ta till mig om så enbart i uppfostringssyfte.
Feminism kanske inte bara är trams, har redan börjat låta lite slippra in genom att läsa lady dahmers blogg hon är oftast så förnuftig!

---

Mitt klåfingriga barn ville hellre koncentrera sig på att slita ned duken framför att visa upp sin nya dress. Berättade i tidigare i bloggen att jag beställt kläder från kamelont och här är byxan och tröjan.

Kläderna är i storlek 80 och jag trodde inte att hon skulle kunna ha dom förren till sommaren/hösten, men de är bara lite stora och sitter faktiskt ganska bra.
Riktigt snygga är dom men overallen ser ut att vara lite väl lång ännu.



Förhoppningsvis så är de av bra kvalité i kväll han hon inte ha på sig de i en timme förren hon bajsat ned alla kläderna, så till tvätten med dom blev det.

Påsken firas för att Jesus dog och återuppstod, jag firar den med en orgie av påskpynt godis och mat.
Roligast med påsken är att Eiras, farmor, farfar och faster alltid  kommer upp och hälsar på.

Våran kamera har nu lagt av helt och jag han bara med att ta några bilder från början medans pyntandet fortfarande var något så när kontrollerat.



Påskhäxan hänger i ena köksfönstret, duken som riset står på är numera strykt och bland fjädrarna hänger även ett flertal lynchade kycklingar.

Köpte små gulliga gula kycklingar som jag trodde var till för att hänga i ris, men väl hemkommen så upptäckte jag att det inte fanns några snören.
Tog så sytråd och började pyssla/lyncha dom, lade en en ögla runt deras små nackar, drog åt och hängde upp de gula små pippipynten i riset.

Övrigt pynt som inte syns på bilderna är fjädrar i takkronan en tupp, påskduk, porslinspåskägg, en gammeldags påskplanch av Jenny nyqvist, påskliljor och små kycklingar i blomkrukorna i köket.

Jag hatar egentligen sånt här trams men, men, moderskapet gör verkligen underliga saker med mitt sinne och det ser onekligen hemtrevligt ut på nedervåningen.

Faster Jessika som med sin kärlek var och hälsade på oss över helgen tog bilder på min lilla häxunge iförd farmors sjal.



Våran sociala lilla dotter älskar männisskor och har njutit av att haft huset fullt. Finns inget roligare än att le och skratta i hop med andra.

Hugger lite i mammahjärtat mitt då jag vet att världen inte enbart är leenden och vännliga människor och en dag kommer hon förstå det.



Men se på fan! I bilden ovan den på karln som ser sur ut och Eira med kroken så kan man skymta kycklingarna.
En av sakerna jag inte fattar med påsken är maten, jag hatar nästan all jul och påskmat.
Varför envisas vi med att äta dyngan?

På den kulinariska sidan så har jag iallafall fått uplleva en positiv smaksensation. Jessikas karl Kristian bjöd på Memma som jag aldrig tidigare ätit och till de flestas förvåning så älskade jag det.

Ny tradition här på Essvik alltså memma med grädde och socker till påskbordet!



Efter att fått testa Jessikas kamera så vet jag nu att jag vill ha en NikonD40 X, vilken underbar pryl!

Men min blogg är jävligt snygg! Lady dahmer har fixat designen jag röstade på hennes igår :-)

http://snyggastblogg.se/

Idag slog det mig att jag nog har en väldigt fantastisk bakgrund, mina förfäders ursprung måste vara sprunget ur sagornas mystiska värld.
Jag äter, frukost,second breakfast och ofta slinker även  ett elevensis ned. När jag i morse reflekterade över  mina matvanor så slog det mig att min mor har ju faktiskt håriga tår!



Bara pipan som saknas men jag har planer på att återuppta rökningen när jag går i pension.

I kväll strax innan hon somnade vid mitt bröst så la Eira sin varma knubbiga lilla hand på min kind, tittade upp med trötta nöjda ögon och smekte mig.
Den lilla gesten knäckte mig totalt.



Hon fick mig i allafall att börja grina den lilla elakingen.

Idag har jag blivit erbjuden jobb så om jag vill så kan jag jobba från Juni - Februari. På många sätt och vis är det helt fantastiskt, speciellt med tanke på våran ekonomiska situation.
Samtidigt känns det fruktansvärt bara tanken att vara borta från lillan, men det positiva överväger helt klart det negativa och jag slipper må dåligt över hur vi ska klara oss till hösten.

Micke pluggar ju så han har sommarlov lagomt tills att jag börjar jobba, och istället för att vara arbetslös och utan föräldraledighetsdagar så får jag jobba och dra hem lön.
I September börjar skolan igen för karln, då är lillan 1 år och förhoppningsvis går situationen att lösa med att hon då kan vara hos en dagmamma de gånger det behövs.

Klockan halv två i natt vaknade lillan fick blöjan bytt, sen så sträckte hon på sig stort och beslöt sig för att det var dax att stiga upp.
Nu var det någon vecka sedan som hon sist gjorde så här men förut så hade hon det som en sorts vana att vakna "utsövd" vid 2-3 tiden och vilja upp för att härja.

Upp emot 2 timmar vill hon så vara vaken, nu för tiden så har jag som tur är inte allt för svårt att vakna till och kliva upp när helst husets lilla härskarinna så önskar.
Det jobbigaste är att jag då nattäter och det är inte bra för min redan så späckprydda kropp.

Så här nöjd blir man när man har lite nattlattjolajbans, fast efter en timme var det tillbaka till sängen igen.