Här hemma i vårat skyffe så har vi två toaletter varav den ena är hemskare än den andra som oxå den är jävligt risig. Toaletten som jag undviker så gott det går kallar jag pappsens toa. Där tycker jag att han kan sitta och korva bäst han vill.
Min avsky för detta lilla utrymma bottnar dels att jag hatar att frysa och där inne är det alltid lite kallare samt min råttfobi.
Skulle kloakråttor någonsin ta sig in i vårat hus så har jag fått för mig att pappsens toa är deras ingång. Att vi inte heller har el inne i detta rum och mörker därför ofta råder därinne spär på min råttskräck. Jag måste alltid spola innan jag sätter mig ned. Vill ju inte känna några morrhår kittla mig på skinkan.

Här nedan följer en fotodokumentation som illustrerar vad som kan hända när en man får ett eget utrymme..

Han borde kanske ha satsat på att bli Arkitekt istället för civilingengör eller vad tror ni?

+12kilo



Som oftast så blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Min plan var att jag under graviditet nr2 skulle vara smal och  bystfager ja så där frodigt vacker med enbart en kalaskula.

Jag avundas verkligen de kvinnor som mest bara går upp tuttar och mage själv har jag svart bälte i att bli graviditetsfet.

En annan märklig och ytterst olycklig talang jag har är att söla. Det tar inte många minuter in på frukosten förren jag har en fläck på magen och lite kaffe på tuttarna.

Lästa just en tråd på fl som heter Är du rädd för att dö? Lustigt nog så är detta något jag tänkt på de senaste dagarna. Jag har inte sedan barndomen varit rädd för att dö men nu mår jag dåligt av bara tanken på att dö ifrån min familj. Tanken slår mig makabert nog lite till och från;

 Tänk om jag dör!?

Tanken att Lillan skulle bli moderlös och att jag inte skulle få se henne växa upp och finnas där för henne och lille Bubblert får mig att må fysiskt illa.
Jag vet vart denna rädsla kommer ifrån, det är min förlossningsskräck jag känner mig lugnare än tidigare nu när jag vet att jag ska  få ett snitt men samtidigt så har det även fått mig att reflektera över min egna dödlighet.

Jag tänker inte vältra mig i denna märkliga nya rädsla men möta den och förundras över att jag nu faktiskt börjat använda bilbältet.

---

Omröstningen
http://www.familjeliv.se/Forum-5-172/m50249142.html

Jag sitter nu på jobbet har nattpass till 09:00 och skriver med laptoppen på låren och skådar ned på min hoppande mage.
Den här graviditeten har verkligen gått fort! Bubblert är som sin storasyster och de flesta andra barn väldigt aktiv om natten. Det är kraft i min ofödde sons lemmar hans rörelser får min mage att dansa.

Det har verkligen hänt mycket på kort tid! Det största är nog att jag nu tycker om den lille krabaten och faktiskt ser fram emot att få möta honom.
Jag kan nu även emotionellt skilja på mitt gamla trauma, min skräck inför kommande förlossning och mina känslor för den lille.

Den 29:e December var vi på Ultraljud och vilket ultraljud det var! Det var som om barnmorskan drog med ett trollspö över min mage för plötsligt så såg jag en bebis.
En hel pigg och till synes frisk vinkandes liten pojke. Ja precis som sin storasyster så vinkade han så artigt till oss, han var lite lugnare än Eira var men profilen såg nästan identisk ut.

Den första tiden efter ultraljudet så var jag uppfylld av en kvardröjande förundran över mitt barn och förtjusning över mina känslor gentemot honom. Jag sa flera gånger per dag.

- Jag tycker om Bubblert!

Jag gör verkligen det och det glädjer mig eftersom avsaknaden av kärlek plågat mig.

Innan jag blev gravid så tänkte jag vid några tillfällen att det nog skulle vara jättekul att vara gravid och blogga som ett sätt att dokumentera själva förkoppet.
Nu blev det inte riktigt så. Har inte velat sitta här gnällandes och självömkande fast nu kanske det förändras mår så mycket bättre nu i graviditeten.

Denna dag som började så förjävligt blev till slut riktigt lyckad. Jag har varit på mitt första snittsamtal och träffat en fantastiskt förstående och förtroendeingivande läkare. Jepp dom finns!
Det känns skönt att veta nu när jag mår dåligt att jag inte kommer behöva slå mig själv blodig för att få som jag vill.
Trots min skräck och avsky inför tanken på att än en gång bli filéad så känns det skönt att veta vad jag har att ställa in mig på  och att jag inte kommer behöva uppleva samma helvete en gång till.

Idag har varit en bra dag! Det som får denna dag att stå ut som extra trevlig och värd att omnämna är att den lille krabaten i magen har härjat på.

I Torsdags klev vi in i graviditets vecka 16 och även fast jag kännt lite vagt av fladder och hur livmodern dragit ihop sig så som den gjorde då Eira rörde sig så blev jag alldeles chockad.
Från någåt enstaka vagt fladder till att se på magen vart h*n är kunna knuffa till och få rörelse där inne som respons det känns enormt.

Nu kommer jag väl bli hispig när inte detta sker igen på ett tag mem så är det.

I dag går jag in i den magiska efterlängtade graviditetsvecka 12! Om Bubblert fortfarande lever där inne så är nu risken för missfall minimal.
Minns att jag hoppade runt av lycka förra gången jag tog mig över denna  tröskeln men då hade jag fått hört hjärtat i vecka 11 och hade en UL tid att se fram emot i vecka 14.  *bitter*

Vecka 12 ska även innebära att hormonernas härjningar planar ut att illamåendet försvinner ja typ  att allt blir jävligt mycket bättre...

Väntar heroiskt på att allt detta ska inträffa

Jepp för inte är jag den som klagar och gnäller ;-)

---

Vecka 12
Kroppen: Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90 procent före utgången av vecka 12. Om du skulle få en mindre blödning betyder det inte att ett missfall är på väg. Om det inte är blodfärgat eller rinner så kan det bero på andra orsaker som till exempel lågt liggande moderkaka. Om moderkakan är placerad långt ned mot livmoderhalsen kan det uppstå en liten blödning från kanten av moderkakan.
Placeringen av moderkakan kan ses med hjälp av ultraljud, på de flesta brukar den dras uppåt i takt med att livmodern växer och då slutar dessa mindre blödningar. Under de tre till fyra sista månaderna ska du däremot söka läkare även vid smärre blödningar.
Moderkakan har tagit över tillförseln av näring och syre till barnet. Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner. Som skydd för bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen. Du bör ändå avstå från att äta sådant som kan innehålla bakterier och parasiter som är skadliga för barnet under graviditeten. Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något.
Nu har du säkert haft ditt inskrivningssamtal med din barnmorska. Om inte så är det hög tid nu.

Fostret: Fostret är cirka sex centimeter stort och väger cirka 15 gram. Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.

Ha koll på vad du äter
Listeria och toxoplasma är två infektioner som kan smitta via mat. Risken att smittas är liten, men om man skulle bli smittad kan infektionerna orsaka skador på fostret eller missfall. Enligt Livsmedelsverket dör båda bakterierna om maten hettas upp riktigt ordentligt. Toxoplasma dör också om maten fryses i tre dygn, medan listeria överlever frysning. Det är viktigt att känna till smittorisken, men det är väldigt ovanligt att utsättas för smittan i Sverige.

/ Text stulen från familjeliv.se

Idag var det inskrivning på MVC och till min stora besvikelse så lyssnade inte barnmorskan efter hjärtat, och så som jag hade sett fram emot det!
Nya direktiv tydligen gällande hjärtlyssning på unga foster eftersom mackapären tydligen avger en värmestrålning som  kan vara skadlig.
Förstår att det låter fånigt men jag hade verkligen sett fram emot att få höra det lilla hjärtat. Känner nu inte så stor glädje eller någonting positivt alls över graviditeten och hade hoppats på att få göra det.

Nytt för denna omgång är även att jag ska gå på glukosbelastning eftersom Eira var en sådan liten tungklump, alla mina värden var så fina under förra graviditeten men nu kommer det ändå hållas mera koll.

*suck*

Jag känner mig som ett svin ett otacksamt svin välsignat med det finaste man kan få men oförmågen att glädja mig.
Som ivf:are hör det väl till att man Halleluja ska vara så jäkla glad och tacksam man är ju så väl medveten om vilket mirakel det lilla livet är.
Jag mår illa, kan inte skita, har stora matsmältningsproblem samt  förlossningstrauma från förra graviditeten, med facit i bakfickan kan jag bara säga att jag blev gravid för tidigt, för tätt innpå förlossningshelvetet.

Hade jag vetat att vi faktiskt skulle ha denna extrema tur att lyckas på första försöket så hade jag nog gett fan i det.

Nu har finalen för denna prestigefyllda bloggtävling kommit igång, med mina 5 röster kom jag inte så långt men jag är så nöjd med att ha fått hela 5 nomineringar. Tackar och bockar ödmjukast för de!

Igår kväll kollade jag in statistiken för att se om mitt deltagande i nomineringstråden givit utslag och ta på fan!
64 stackars själar hade låtit sig luras in här, i vanliga fall är allt över 20 gäster något att häpna och förundras över.

Nomineringstråden
http://www.familjeliv.se/Forum-5-155/m48299076-37.html

Omröstningstråden
http://www.familjeliv.se/Forum-5-155/m48349075.html

Jag röstade på LadyD men saknar både Munkakvarn och kletskiten.wordpress.com i finalen. Logga nu in på familjeliv.se och kolla  bloggarna i omröstningstråden det finns helt klart några pärlor bland dom.

Så där ja! Nu har jag åter igen drabbats av hybris har nämligen blivit nominerad bland en massa otroligt kompetenta bloggare till fls bästa bloggare.
Jag har fått hela tre nomineringar vilket garanterar mig att åka ut men jag är uppriktigt stolt och mallig över de två spontana rösterna jag fått.

Jepp den tredje beordrade jag karln att lägga.

Förutom mina framgångar i bloggvärlden bör kanske nämnas att jag idag vaccinerat mig mot grissjukan ska bli spännande att se om jag nu kommer dö av vaccinet eller influensan.



Efter att heroiskt utstått sköterskans harpunattack och knappt alls ställt till med en scen på grund av min sprutskräck så blev det shopping.
Trodde aldrig att jag skulle uppskatta skinnygirl modet med tältstora T-shirts men nu som gravid tjockis så kommer plaggen väl till hands och gissa min lycka när det visade sig att HM hade tröjor med Star wars tryck!

Här har jag klämt in min 70kilos gravida kroppshydda i en storlek 36!!
Måste säga att jag älskar längden på dessa tröjor och jag nu av tacksamhet aldrig mera tänker garva när jag ser en spinkig brud i något som får henne att se ut en 9-åring som plundrat sin mors gardrob.



Finns till och med växutrymme för min redan gigantiska mage visserligen får jag nu återigen handtag på ryggen men de får döljas av en kofta.

---

Fantastisk läsning angående Vaccineringen

http://www.familjeliv.se/Forum-5-95/m47999508.html

Vad har hänt med min vackra blogg?! Jag fattar ingenting vart har delar av bloggdesignen tagit vägen?!
*sliter mitt hår*

Orkade inte vänta tills VUL på Tisdag utan kände att jag ville kolla in Bubblert redan idag och så här ser tydligen h*n ut.



Det känns som att jag väntar på domedagen vi har ju haft sådan jävla tur hur skulle vi än en gång kunna lyckas få till ett litet mirakel?
Konstig känlsa jag längtar till Tisdag för att få veta hur det står till och förhoppningsvis få se ett litet hjärta pumpa men samtidigt fruktar jag den dagen.
Jag är ganska inställd på att det kanske har blivit missfall känner inte längre den där speciella spjärnande töjkänslan längre och så hade jag mystiska smärthugg för några kvällar sedan.

Härmed skulle jag vilja slå ett slag för salta katten och passar nu på att höja min stämma i en undran kring varför inte MVC och diversse graviditetsböcker upplyser svenska folket om denna förnämliga lilla tabletts vidunderliga egenskaper inom det helbrägdagörande området?!



Det finns få saker här i välrlden som jag avskyr mera än att må illa känner jag av illamående så får jag panik och blir skräckslagen, jag har spyfobi och skiter nästan ner mig i ren skräck av tanken att behöva spy.

Under min förra graviditeten så kräktes jag en gång och det satte djupa frätande spår i mitt spyfobiska sinne, händelsen var otroligt störande och jag grät som ett litet barn när jag på väg till jobbet helt plötsligt fick slänga mig ned i diket och kräkas upp mitt tarminehåll som endast bestod av sån där vidrig gul tarmjuice.
 Därefter så kunde jag inte lämna hemmet utan att ha med mig påsar  och helst så ville jag bara bli skjutsad för att slippa behöva spy offentligt igen.

Det var under den illamående perioden som jag fann det optimala botet , en av männsklighetens största upptäckter det som skiljer oss från djuren och gör  oss till gudarnas avbild!

SALTA KATTEN!

Ja eftersom jag nu har en blogg och jag för ovanlighetens skull faktiskt har handlat kläder åt mitt barn så känner  jag ett inre tvång att visa upp mina fynd.
Få saker här i livet ger mig sådan tillfredställelse och lycka som känslan av att införskaffat något bra till lillan och är det dessutom billigt så blir det bättre.

Att vi så sällan handlar kläder till Eira beror främst på att hon har fått ärva massor, mängder med hela felfria plagg så även fast det blev som med sommargardroben mest bara rosa och pastell så känns det dumt att köpa nytt.
Hon växer skiter och på kläderna sliter, korkat att köpa nytt för att de hon har är för tjejjiga och rosa. Vi är väldigt tacksamma för kläderna vi får men ärvda flickgardroben var väldigt flickig.

Eira har alltid fått massor med söta klänningar och de använder vi flitigt till passande tillfällen såsom kalas men till vardags så föredrar vi bekväma funktionella kläder gärna klara eller murriga färger, skiten syns mindre då.

Igår åkte vi så iväg upprymda och glada efter förmiddagens glädjebesked. Vi var på jakt efter långärmade t-shirts och hittade faktiskt 4stycken klockrena.

Den med tigern är från HM, Eira är tokig i tigrar fråga mig inte hur men kattdjuren finner hon vara otroligt fascinerande. Vi köpte även den med robotarna på HM samt strumporna, egentligen skulle det inte inhandlas några byxor men vi kunde inte låta bli när vi hittade även dessa på HM.




Den Blåa med stjärnorna är i från Kappahl och är så där mjuk och go i materialet och lillan passar så bla i blå/turkos.
Jag hittade även Darth Vader tröjan på samma ställe men nej vitt använder jag inte själv pga sölighet och lillan är till och med ännu slabbigare än mig.
Visade ändå upp den för karln som blev hel frälst och bestämde att den ska hon ha, det blev den 5:e Star Wars tröjan för lillan..

Nån timma efter att vi igår verkligen fått se vårat stora fina plus så svor jag till besviket.

- Fan nu blir det inga ädelostfylldajärpar till middag!

Inget problem jämfört med vinsten men vi fick även ta och tänka till lite över min kosthållning, jag har ju nu ett bra tag gått på LCHF och trivs verkligen superbra med det.
Hur som för min del vet jag att LCHF är kanon men jag vet inte om det är så för ett litet foster i sin utveckling jag tror att graviditet och LCHF  är förenligt men jag vet inte så jag tar 10 månaders paus nu.
Det är inte helt enkelt hur ska jag äta nu? Absolut inte som innan LCHF men kanske GI är en väg att gå?

Jag firade pluset och sörjde LCHF på kvällen med att äta ostkrokar, något som inte ska bli en vana men som jag längtat efter.


Barbafet med alla sina hakor



+35kilo blev det sist som jag nyss har gått ned så nu hoppas jag inför denna graviditet att jag kan ge fan i smör och sockerfyllda pannkakor.

Nu kan jag bara konstatera att det känns jäkla najs att grina av glädje

Tar mig nu friheten att missbruka utropstecken och frågetecken alltså va fan?! Vet att bilderna här blir jävligt småa men det kanske går att de ändå. Eftersom jag använt upp hela mitt lager av billiga tester så tog jag i morse det vi fick med oss från Falun.

Det stod kolla resultat efter 3 minuter.
Jag tog inte tid men kollade nog strax innan 3 minuter och tyckte att jag kanske om jag kisade och verkligen ansträngde såväl syn som fantasi att jag kunde se ett otroligt svagt streck.
När jag så kollade nästa gång uppskattningsvis efter totalt 4 minuter så såg jag det verkligen, ropade på karln som låg och latade sig i sängen och då ca 5 minuter efter nedsäkningen i mitt piss var det ett tydligt svagt streck där.

Jag vette fan är det ett spökstreck pga lång tid eller kan det vara sant?!?!
Bara lillan vaknar så ska hon och jag gå på apoteket och köpa ett CB test men nu har jag ju redan kissat bort morgonurinen så jag får nog vänta tills i morgon med att testa mig igen.

eftersom testet är från en IVF klinik så borde det väl stå att resultat efter 3 minuter inte räknas om det vore så, ja menar annat vore ju grymt mot oss stackars wannabee föräldrar med testhysteri.




Jävla kamerablixt nån gång måste jag lära mig inställningarna på våran flashiga kamera

Idag har jag avverkat 3st gravtest ja jag vet det är ren och skär idioti men sån är jag. Köpte ett gäng billiga tester över nätet men nu har jag bara tre kvar tror jag.
Vi fick även ett lyxigare med oss från Falun men den ska vi spara på, läskigt nog så känner jag bara hopp när jag testar tror det är därför jag gör det så maniskt. Då kommer hoppet igång förväntan och pirret, blir det ett till streck kisar lägger huvudet på sne och vickar testet åt alla möjliga håll.
Nä inget plus..

Vi har inte egentlig testdag förren den 21:a men jag känner inombords att det inte tagit sig, shit vi har ju haft sån tur och fått lillan hur skulle vi kunna ha samma tur igen och på första försöket efter henne?!

Efter att ha kisat och koncentrerat mig som en galning så tyckte jag mig se ett svagt svagt plus, sprang och hämtade kameran för att se om det verkligen var sant?!


  ←klickis


Men medans det varade så fick jag iallafall känna smaken av hopp även fast den gick över snabbt.

Inleder detta inlägg med att lägga av en avgrundsdjup suck, ruvardag 3 går nu mot sitt slut och i morgon tänker jag börja testa, alltså med hysterisk frenesi konsumera graviditetstest på graviditetstest.
Nått måste man ju göra..

Under min tid på familjeliv.se så har jag stött på ett flertal förkortningar och omskrivningar som jag verkligen stör mig på.
Exempelvis Slemmisen - Slemproppen, Tjejmagen- Ja va fan är det? BIM - BeräknadIckeMens, Styrkekram - fånigt fånigt fånigt.
Nu vet jag att dessa begrepp kanske inte är påhittade just för fl men de används där gärna och ofta.
Ett ord som jag däremot tycker är fantastiskt fiffigt och beskrivande är Ruvare, en ruvare är en kvinna som efter ET/EmbryoTransfer väntar på ett positivt eller negativt besked.

Så där ja ruvardag två och jag känner av behovet av mysa och se på film, helst en som man får grina en liten skvätt till.
En sådan film som både jag och karln älskar att gråta till och som for in likt ett sorgens igenkännande spjut i våra hjärtan är Children of men.
En film där alla har det som vi hade det. Det finns ingen glädje utan barn om det är vad man vill ha.

Oavsett antalet barn och barnbarn i våran framtid så har vi bestämt oss för att bli som Michel Cains karaktär Jasper när vi blir gammla.

Gårdagen  kan verkligen beskrivas som en rysare som planerat så ställde vi kosan mot Falun och efter att jag jobbat klart mitt natt pass och Älsklingen lämnat lillan på dagis så bar det iväg.

Jag var så trött men även riktigt cool har ju redan en unge och hon är ju en ovanligt bra sådan så visst en till vore helt klart en bonus men jag var inställd på nederlag och ganska bekväm med den tanken.
Vi hade fått höra innan att dom skulle tina upp ett av våra embryon och klarade inte den av upptiningen så var det bara till att vända och hoppas på bättre tur en annan gång.
Vi hade tid klockan kvart över två för ET. Klockan 11 så ringde det jag var väl förberedd då på att vi skulle komma till att vända om och åka hem.
Dom berättade att det såg illa ut för vårat lilla Embryo men att de tänkte tina upp en til,l så det blev bara för oss att fortsätta köra.
Detta förlopp var vi absolut inte beredda på och nu flög det in fjärilar i våra magar. Ja eller nej kom eller vänd inte ett nja kanske fortsätt köra..

12:15 så var det dax igen, telefonen ringde och vi fick beskedd om att den 2:a inte heller klarade sig men att det fanns tid för att även tina upp vårat sista lilla hopp.

Det blev verkligen en nagelbitare och all min coolhet försvann. Tiden gick men inget samtal verkade komma i takt med att vi kom allt närmare Falun växte våran nervositet och oro, jag hade bestämt mig för att det skulle gå åt pipsvängen men älsklingen blev nog allt mer förväntansfull över att kanske bli tvåbarnsfar.

Tiden gick och ingen ringde vi bestämde oss för att det var ett dåligt tecken och att vi borde köra in i staden för att stilla vår hunger, i min ursprungsplan fanns inte det alternativet att käka innan Et oavsett hur bra vi skulle ligga till tidsmässigt.
Tanken på att vara nervös och som jag brukar bli av nerver och mat jävligt skitnödig ligga uppfläkt i en gynstol tilltalade mig föga.
Men jag trodde inte vid det här laget att det skulle bli nån gynsituation, vi åt på samma ställe som vi åt på efter vårat senaste ET då vi var där med Jenny och Max.
Då låg lillan i sin lilla bubbla i min livmoder och vi skämtade om Babben till Bebben, nu käkade vi babben men skulle det bli nån "bebben"?
Vi avslutade våran måltid och gick tillbaka till bilen jag kände mig genast extremt bajsnödig och fick magknip precis som jag förstått.
Våran färd fortsatte och snart var vi vid sjukhuset klockan var 2 och ännu hade ingen ringt, va fan skulle vi göra?!
Jaja vi hade ju en inbokad tid så det var bara att traska in, vid entrén så ringde de och sa att det såg bra ut.

Nu återstår bara att få ett plus på stickan, chansen att lyckas är fortfarande inte stor men nu hoppas och längtar jag verkligen så mycket.
Tror hekt klart att ett misslyckande kommer att tas mycket hårdare av oss båda än vad vi föreställt oss.




Tar nu varje kväll Crinone och äter Trombyl

Finns det någon fulare kroppsdel än fötter? Ja nu räknar vi inte in rövål. När jag och syskonen var yngre kunde vi sitta jämföra våra fötter kommentera varandras fula lyten och skratta tills att tårarna kom.
Det går inte att komma ifrån så gott som allas fötter är fula.

Här hemma håller jag på med något som nu blivit lite av ett expriment, jag har slutat klippa mina tånaglar. Till att börja med så var det inte alls medvetet utan bara ett naturligt led i mammafieringens nonchalans av den egna kroppsvården. (och vart fan är saxen?)
Visst har jag känt ett obehag i vissa sockar och även irriterat mig ett tag under perioden då de rispade så där läskigt mot sängkläderna, nu har jag dock kommit över den platån naglarna är nu så långa och böjda att de inte längre är till besvär eller irritation.




Kanske om jag lyckas få dom så där superlånga som bara rekordkåta Indier brukar lyckas få dom då kan jag sälja bilderna till freaktidningar världen runt och kanske få råd med en bukplastik!

En gång i tiden hade jag en vacker välformad liten brunn till navel och inte en enda bristning...
Men men så kan det gå +35kilo under graviditeten och 37 kilo ned inom ett år efter förlossning, kanske inte så konstigt att allting fladdrar och far åt olika håll när jag hoppar.

 Så där ju nu har jag förskönat internet en smula, jag har inte bloggat på ett tag och känner att jag vill smälta in lite bland tjejbloggarna.

Skulle nån skarpsynt nörd råka slinka in här så kan jag glatt meddela att jo det är sant du ser faktiskt inte fel!
Förstår att ni vill dö en smula av  avundsjuka på grund av min nya t-shirt.
Eftersom jag fortfarande inte vet hur man länkar så där snygg så kommer här hela adressen till sidan där älsklingen köpte min andra Battlestar galactica tröja åt mig.

http://www.thinkgeek.com/tshirts-apparel/unisex/popculture/9ed0/

---

Jo lillan älskar att applådera sig själv i spegeln

Snart är den här dagen då jag ska börja på och mixtra med Ägglossningsstickor. Idag på bvc såg jag en tremånaders bebis och det kändes som att det rann till i mina uttorkade hängpåsar.
Det känns  läskigt, spännande och nytt att göra FET, det blir ett helt nytt sätt att försöka bli på smällen ett nästan naturligt sätt.
Den här gången blir det ingen behandling alls!

FET - Frozen Embryo Transfer
Dvs insättning av ett nedfryst embryo, ja alltså den lilla rackaren sätts inte in som en ispärla utan tinas först upp och överlever den det så sätts den in för att förhoppningsvis växa till bebis.


Jävlar i min lilla låda vilken folkbildande blogg jag har va!?!