Hens Höghet Mammsens

Spontant efter att jag var och inköpte min första bh efter amningserans slut så kände jag att jag ville ringa både radio och tv för att dela med mig.
Jag blev så där fånigt  att expiditen verkade bli lite osäker och fundersam, men men hon fick skylla sig själv det var nämligen hon som ställde till det.

- Vad har du för storlek?
Efter att ha ställt denna enkla fråga och fått till svar något i stil med.

Eh ah alltså på bh:arna hemma har jag typ 90DD och 90F eeh men jag vet lixom inte, har just slutat amma och dom ja..

-90DD!
Nej det har du inte längre...
Säger hon medans hon forskande kollar på konturen av mina skinnpåsar.
- Får jag mäta dig?

Ehh ah ja visst, gurglar jag osäkert fram på mitt mest välartikulerade vis.

- 75F Har du i storlek.

Min reaktion på detta absurda påstående blev först ett gapskratt till min förklaring om att jag är en tjockis och inte vill ha ryggfläsket modellerat av en bh i normalstorlek i omkrets.

Till slut så förstod jag att hon var seriös och hon fick mig att pröva bhar i den storleken och  det visade sig att de inte alls var för småa runt om.
Hemma  med en tröja över så inser jag att kupan kanske är liiite liten så min megaminisize blir väl då  75H.

Kan knappt nu slita mig att skriva något sitter nämligen med Sims3 i ett annat fönster...

Inte nog med att avtuttningen går förbluffande bra (kanske till och med lite för bra för mitt ego) så har jag nu lyckats sövt lillan 2 ggr!!
Jag har alltså lyckats sövt henne två gånger och det på en dag!

Jag befinner mig i något av en glädjechock de senaste månaderna har jag knappt lyckats söva henne alls, ja om man inte ska räkna med att hon somnar av utmattning.
Det är karln som fått stå för sövning eftersom lillan typ fått någon sorts speedat sockerrus av amningen och har som princip att inte sova.

Men nu jävlar fan vad jag hoppas att det håller i sig och att det kommer fortsätta så här!
Kan nog vara svårt för folk att förstå vilket mirakel detta är men Eira är lite av tidernas största somna in hatare, och nu på fm så fick jag henne att somna med välling på min arm.

Det märkligaste är ändå att jag nu för kanske 20minuter sedan fick henne att somna på min arm med enbart en sång!

Har märkt att jag här i bloggen ibland gör saker gör saker tvärtemot från irl tex så skryter jag gärna över min viktminskning och hur duktig jag är men har hållt käften om mitt fuskande och viktuppgång.
Fram till och med midsommar så gick jag ned och som minst stannade vågen på 68kilo nu väger jag som oftast 69-70kilo.

I vanliga fall  så brukar jag gärna och ofta närmast stoltsera med mina brister.

Ja vi har fuskat skriver vi då vi är två i hushållet som kör samma diet och då vi delar framgångar så delar vi även bakslag.
Fast nu så leder plötsligt karln, den uslingen fortsätter att tappa vikt trots fusk,, ok jag har väl kanske fuskat lite mera men det är ändå orättvist jag är den som behöver tappa mer!

En sommar utan Lapin är ingen sommar alls

Men nu är det skärpning som gäller har sagt att det kan få vara lite fuskigt under sommaren och att det blir nya hårda tag till hösten men nu har det ändrats, nu måste jag hinna med att bli slankare till hösten eftersom vi då ska sätta igång med ett syskonförsök.

Nästa vecka är det dax för mig att än en gång besöka min psykolog *suckar avgrundsdjupt*. Nu är det inte så att psykologen är en elak jävel som har som mål att  förstöra mitt psyke, tvärtom tvärtom men jag tycker det är så jobbigt.

Det är jobbigt att gräva, vrida, vända och analysera sin skräck..
Gräva efter förståelse vrida och vända på argumenten tystnaden, vart ska man fästa blicken i hennes snälla ljusa väntande ögon?

Sånt här kan vara intressant att läsa om när det händer andra människor inte själv vara med om, jag har ju alltid varit så stark och fullt kapabel till att själv reda och ordna med såväl min egen som vänners känslovärld.




Jag har aldrig sett ned på folk som mår dåligt och går till någon för att få hjälp men nu när jag själv gör det så får det mig att skämmas lite..
Jag bryr mig in te så mycket över vad folk kan tro om mig men jag trodde att jag var starkare.

Tanken att vårat lilla smultrontroll snart ska börja på dagis känns helt galet, men för några dagar sedan så trillade en  verklighetspåminelse in i form av ett kort med datum för inskolning.

Jepp den 26:e Augusti så är lillans bebistid slut och då blir det dax för dagis. Jag har nu redan börjat jobba och i September är karlns sommarlov slut så vi är inget direkt val.

Det positiva är att dagiset verkar vara kanonbra och att lillan älskar barn men i en perfekt värld så hade jag kunnat stanna hemma med henne i något år till.

Idag så dissade hemmets lilla härskarinna bröstet hon hade nämligen fått välling av sin far sedan så när jag kom för att ta henne från karlskrället så vände hon sig bort från mig och höll om faderskapet i en snälla lämna inte över mig till tuttmonstret gest.

Det är inte bara jättebra utan helt underbart att hennes nåd nu även äter annat än från bröstet men det känns lite så där att hon sviker våran pakt.

Jävla jämställdhetsfasoner jag vill att hon ska älska mig mest!!



Sommarvärmen har även fått fröken att dricka vatten och hon verkar även vara förtjust i salt hon har nämligen slickat mig på foten, ett ben och på låret idag.