Psykologskräck
Det är jobbigt att gräva, vrida, vända och analysera sin skräck..
Gräva efter förståelse vrida och vända på argumenten tystnaden, vart ska man fästa blicken i hennes snälla ljusa väntande ögon?
Sånt här kan vara intressant att läsa om när det händer andra människor inte själv vara med om, jag har ju alltid varit så stark och fullt kapabel till att själv reda och ordna med såväl min egen som vänners känslovärld.
Jag har aldrig sett ned på folk som mår dåligt och går till någon för att få hjälp men nu när jag själv gör det så får det mig att skämmas lite..
Jag bryr mig in te så mycket över vad folk kan tro om mig men jag trodde att jag var starkare.
att söka hjälp ÄR styrka. mår man dåligt och låter bli att söka för det är tecken på svaghet i mina ögon. eller om man bara behöver bearbeta saker som hänt i ens liv. jag tror på att ALLA människor skulle behöva prata med ett proffs mellan varven. vi tar på oss alldeles för mycket att försöka bearbeta i vår ensamhet. vi har tyvärr inte tillräckligt med kunskap för det, vi vanliga dödliga, och alldeles för ofta slutar det i depressioner och annat. du är stark. och klok. det är därför du insett att du måste prata med nån.
jag gör det också. jag med stark flicka. ugh.
Terapi är något jag tycker alla borde prova någon gång... Visst det kan vara otroligt jobbigt för en hel del, men manlär sig så otroligt mkt om sig själv..
kämpa på!
Ja ni har så rätt men det är nog typiskt svenskt att se det som något av ett nederlag eller nått skämmigt.
Min Morfars syster som bor i USA blev ytterts förvånad för några år sedan då hon hörde att mamma och pappa inte gick till nån terapeut :-D
I staterna så går alla till nån tyckte hon
Hej!
Har du någonting att berätta i vår ”Lätta på ditt hjärta”-inlägg? Här kan du kommentera både anonymt och med namn. Tveka inte – lätta på ditt hjärta! ♥
http://extreme.blogg.se/2009/july/utkast-en-sak.html
Kram på dig! :)
jag hart oxå oerhört svårt för att gå till psykologer. har hänt många gånger att jag har gått dit utan att ens säga en hel mening. Jag mår illa och får ångest så fort jag stiger in till psykologen. det är avskyvärt och innan de ens har börjat rota i själen brister jag i gråt. och gråter tills min tid är ute. eller så leker jag oerhört glad och pratar om allt annat än just det jag behöver prata om. inte många i omvärlden som skulle kunna tro att jag går hos en psykolog då jag alltid är den "glada" och sociala tjejen.
