Ett inlägg jag inte vet om jag tänker posta
Nya direktiv tydligen gällande hjärtlyssning på unga foster eftersom mackapären tydligen avger en värmestrålning som kan vara skadlig.
Förstår att det låter fånigt men jag hade verkligen sett fram emot att få höra det lilla hjärtat. Känner nu inte så stor glädje eller någonting positivt alls över graviditeten och hade hoppats på att få göra det.
Nytt för denna omgång är även att jag ska gå på glukosbelastning eftersom Eira var en sådan liten tungklump, alla mina värden var så fina under förra graviditeten men nu kommer det ändå hållas mera koll.
*suck*
Jag känner mig som ett svin ett otacksamt svin välsignat med det finaste man kan få men oförmågen att glädja mig.
Som ivf:are hör det väl till att man Halleluja ska vara så jäkla glad och tacksam man är ju så väl medveten om vilket mirakel det lilla livet är.
Jag mår illa, kan inte skita, har stora matsmältningsproblem samt förlossningstrauma från förra graviditeten, med facit i bakfickan kan jag bara säga att jag blev gravid för tidigt, för tätt innpå förlossningshelvetet.
Hade jag vetat att vi faktiskt skulle ha denna extrema tur att lyckas på första försöket så hade jag nog gett fan i det.
Du är i va 10 cirka eller hur?
Det är ju dels en känslig tid för fostret, men framförallt är det ju långt ifrån säkert att man hör några hjärtljud överhuvudtaget så tidigt.
Jag var hos barnmorskan idag och hon lyssnade på hjärtljuden för första gången nu, i v 25. Innan dess kan så mycket fostervatten, hull och annat ligga i vägen och då är ju risken stor att man bara blir orolig om man inte hör något.
Jag förstår dock hur du känner, det är en besvikelse jag själv kände de första gångerna (hade fått för mig att hon skulle lyssna i v 20, men icke då). Det kommer, det kommer.
trösta lite
Man behöver inte vara så jävla tacksam hela tiden!
Bara för att man i grunden är tacksam måste man förnekas alla andra känslor?
Ang. förlossningen så var det stooooor skillnad mellan första och andra för mig men då var inte den första alls jämförbar med det du gick igenom. Jag behövde ju bara ligga 14 timmar med värk var femte minut, andra förlossningen var ju ännu bättre bara tre timmar av helvete. Slapp 11 timmar andra gången, wihoo.
Tänker på dig!
Om du känner för att svulla omkring i stan och ta en kopp choklad så säg till!
Bara för att man ska ha barn som man kämpat för som du med all säkerhet ÄR väldigt tacksam för så betyder inte det att man måste vara tacksam över att må som en skit. Man måste inte vara tacksam för att tvingas genomgå en förlossnig. Man måste inte uteslutande tycka det är super och häftigt som alla pk männmiskor på fl tycker. Man får vara rädd och tveksam till sitt beslut utan att kallas dålig.
Vi känner inte varandra och jag vet inget om dig men något säger mig att det här kommer gå jätte bra!
Så många lyckönskningar från mig
Kram Ann
Vet du, jag hatade att vara gravid båda gångerna. Jag var värdelös på det. Man får tycka att det är skitjobbigt, man får känna att man bara vill ha det överstökat och att ungen är färdiggräddad och ute. Det är okej. Sen är det nog alltid jobbigare att vara gravid när man redan har en unge att ta hand om, man måste orka hela tiden, man själv får stå tillbaks så mycket så man inte vet vart man tar vägen. Finns man ens kvar?? Så kände jag iaf.
Men vet du, när allt är överstökat, ungen är ute och både graviditet och förlossning är över, då kommer du att förtränga en del av det jobbigaste. Man gör ju det.
Jag har ju förstått att din förlossning var en mindre angenäm upplevelse, får du nån stöttning för det?? Aurorabarnmorska kanske kan hjälpa???
Jag önskar er alla ett stort lycka till iaf!!! Gnäll av dig så mycket du behöver och lite till, tillåt dig själv att ha alla dina känslor och skäms aldrig för dem!!!!
Ja det är inte alltid kul att vara på smällen, särskilt inte i början och i slutet. Dessutom händer det så mycket med psyket och man blir labil och jävlig. Inget att hetsa upp sig för eller må dåligt över. Vi har alla våra perioder.
Jag tror att det kommer att gå jättebra. Upp med hakan. MVC borde kunna ordna någon med mycket erfarenhet som man kan prata med om man vart med om en jobbig förlossning. Annars får du gärna lätta på trycket hos mig, jag lyssnar gärna.
[email protected]
Tack snälla söta rara ni som skrivit måste säga att erat stöd verkligen rört mig!!
Anaiah
I morgon går jag in i vecka 12!
Jag vet ju egentligen så väl att skulle bm lyssnat och inte hittat det tickande lilla ljudet så skulle jag säkert bli sjögrön av oro.
fick ett till nedslående besked nu att vi inte får ett tidigt UL som annars har hört till när det gäller ivf:are här i S-vall.
Hade det som en milstolpe men får nu vänta till 29:e December.
Känns pissigt jag jämför hela tiden med förra graviditeten och älskade Eira från + skulle så gärna vilja knyta ann till Bubblert på liknande vis.
Minns hur mäktigt det var att få hälsa på henne i V14 fick en bekräftelse på att hon levde och mådde bra och uppfylldes av så mycket kärlek bara av att få se henne.
theppa
Åh herregud vad jag längtar efter att ta en fika med dig, blev så avis på mina syskon som hade den stora äran att få festa med frun :-D
Ann
Huvudet på spiken där ang tacksamhet ska påminna mig själv om det när jag känner mig som uslast :-)
kram
carola
Just ja du din stackare fick väl spysjukan!
Ja vilken skillnad det är på att vara grivid bara i det avseendet att redan vara förälder.
Eftersom jag nu är i en ångest och oroperiod, gissa om jag har ångest över att jobba heltid lämna lillan på dagis och sedan vara en illamående dålig mor åt henne ..
Må denna period snart gå över har hört att det ska bli bättre efter v12 och hoppas verkligen på det.
Ska jobba på att acceptera mina känslor men jag är ju "van" med att vara så jävla graviditetslycklig.
Sandra
Labil?1 Va?? ;-)
OMG jo labil är nog bara förnamnet håller ett ganska bra sken utåt men rasar invändigt.
Jag går sedan ett tag tillbaka till en specialtspsykolog som jag fått genom MVC för att bearbeta mitt förlossningstrauma.
Jag ska nu under graviditeten fortsätta att hälsa på henne och med lite tättare intervaller samt ha Aurorasamtal.
Borde alltså känna mig trygg i situationen och hade bearbetat allt så bra tills att jag blev på smällen :-D
Jag har inte den starkaste tilliten till vården och kommer nog må mer eller mindre piss fram tills ett löfte nedskrivet i blodet från en kirurg om ett sövt snitt, ja om det då är vad jag vill.
Pöss och kram på er alla snyftar på hejjvilt här över eran omtanke och stöd.
Fan nu finns risken att jag kommer ha bloggen som värsta klagoplanket för att fiska styrkekramar
För mig var det så att jag var väldigt arg på Sheena ibland när hon låg i magen, hon fick ju mig att spy så mycket så jag inte kunde stå på benene, fick åka in och ut på sjukhuset och så för att få dropp. Och visst, det var inte roligt att ha de där känslorna. Men samtidigt visste jag att jag ville ha henne, att hon var önskad och älskad, även om jaginte alltid hittade de känslorna. Hon tog ju så mycket ifrån Sydney när det var som värst. Men när hon väl ploppade ut, det låter som en klyscha, jag vet, men då försvann allt, jag älskade, ÄLSKADE henne direkt!!! Och jävlar vad jag njöt av att kunna andas utan att få kräkkänslor...
Alltså, det är helt okej att känna som du gör, du är ju medveten om hur du känenr och varför du känner så, att du är orolig och rädd. Sen har du ju inte tid att fokusera lika mycket på den här graviditeten. Jag menar, med Sydney visste jag exakt vilken dag jag var på i graviditeten, med Sheena var det bra om jag kom ihåg vilken månad jag var i...
Jag tror det komemr bli bra när pluppen i magen väl ploppat ut, då du slipper allt annat och bara kan vara mamma igen, inte en gravid mamma.
Efter fyra års försök kom vår lilla Bob. Jag hade till skillnad från dig världen bästa graviditet och en riktig skolboksförlossning, men jag tyckte däremot inte om den första tiden som mamma. Tiden då alla andra sa att "det ääääär såååå underbart".
Jag mådde skit och hade sådan ångest för att jag inte tyckte om att vara mamma, vi som äntligen hade blivit föräldrar.
Jag känner igen mig i din känslor av att det inte är riktigt tillåtet att få känna vissa saker då man ska bli/är förälder.
Jag hoppas att allt snart känns mycket bättre!
nä, känn vad du känner. det är din rättighet.
självklart hoppas ju även jag att det snart ska kännas bättre, men så länge du känner vad helst du känner, så är det så.
<3
