Nålar smärta blackout och förtvivlan.

Min förlossning ledde till det mest värdefulla och underbara för oss, vårat så efterlängtade barn.
Samtidigt så krossades en stor del av mitt psyke.

Jag hade en helvetesförlossning och det värsta av allt var själva snittet.

(eller som siamusen på fl säger om att snittas bli filéad)


Jag upplevde det som att jag blev tvångsfiléad.
Jag var så utmattad av flera dygns värkarbete och kamp att jag inte orkade slåss med full kraft för att få bli sövd och de totalignorerade min vädjan.

Att ligga vaken delvis paralyserad maktlös och utan kontoll samtidigt som man blir uppskuren det är en mardröm jag nu har.
Men innan det blev en mardröm så var det min verklighet.


Uppdatering

Ser nu att min rubrik inte har så mycket med inehållet i inlägget att göra, men det kommer nog att framkomma vad jag menar någon gång i ett framtida blogginlägg.

Kommentarer
Postat av: Berit

Fy f*n, det låter helt fruktansvärt det du har gått igenom.

2009-05-14 @ 10:19:05
URL: http://www.kletskiten.wordpress.com
Postat av: Gmoll

Jo det var fruktansvärt och jag fasar för en evt kommande förlossning men samtidigt så vill jag absolut ha flera barn.



Är så pass knäpp att jag nu börjat gå hos psykolog för att bearbeta traumat.

2009-05-14 @ 14:07:25
URL: http://pyromara.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0