Hens Höghet Mammsens

Helt otroligt hur ens känslor kan förstärkas. Sedan jag blev mamma har jag nu flera gånger upplevt hur saker som tidigare knappt fått mig att lyfta på ett ögonbryn plötsligt framstått som gigantiska.

Exempelvis så var vi igår ute och gick jag och Eira på våran vanliga långpromenad, hon låg i vagnen och sov medans jag slet för att ta oss framåt i snömodden.
Jag hatar verkligen slask speciellt när det blir ömsom vallar av tösnö på trottaren eller gångvägen och ömsöm djupa sjöar av dyngig smältsnö.

Jag var redan dyngsur om mina fötter, men när den lilla sliverfärgade fjollbilen körde förbi och gav oss en ofrivillig dusch av dyngvattnet så skrek jag rätt ut.
Lillan låg där lyckligt ovetandes men jag han inte tänka innan jag exploderade, den jäveln rev upp så mycket dyngvatten att min bebis fick på sig.
En brinnande ilskan blossade upp inom mig, moderliga beskyddarinstinkter är fan inte att leka med.

Oförskämda respektlösa svin! Tror faktiskt inte att jag i vuxen ålder tidigare slängt fram näven och "fuckat" och jag har aldrig gjort det av ren och skär ilska och önskan att förbanna någon från jordens yta.
Vilken tur att puckot inte stannade eller parkerade inom synhåll hade skällt ut fanskapet om jag haft chansen.

Så nu har jag upplevt ilskan av att ha blivit nedblött av en förbikörande fartdåre, jodå så där fort får man inte köra i villaområde och man saktar in när man möter gående...

I morse hade jag den stora oturen att återigen få uppleva vad moderskapet gör med ens känsloliv.
Idag fyller lillan 6 månader, helt otroligt nu har vi haft henne i familjen i ett helt halvår!

Stora tjejen satt mittemot mig glatt lekandes på sin dubbelvika filt ,omgärdad av kuddar och andra småflitar utlagda för att dämpa ett evt fall.

Typiskt nog så blir det oftast så att de få gånger hon faller så lyckas hon ta sig över eller ha flyttat undan på skydden.
Så vart det nu i morse, lillan faller handlöst och hårt framåt ,gallskriker av smärta och rädsla jag skyndar mig fram tar upp henne och möts av det mest olyckliga gråtande ansiktet.
Små barn ska inte ha ont tänker jag när jag kramar om och vaggar henne så ser jag blodet...

LILLAN BLÖDER!  Alltså innan jag han börja fungera normalt så kännde jag parketten börja rämna under mina fötter.
"Min bebis blödde ur munnen!"

Lillstackarn hade ramlat så olyckligt att hon tagit emot med sin lilla sylvassa första tand.
Jag har varit med om att barn gjort illa sig och blött förr men det har varit andras ungar trodde inte att skillnaden skulla framstå som så jävla stor, eller att jag skulle bli en sån fjantig överdaltande mamma.