Hens Höghet Mammsens

Vårat barn är ett speciellt barn och bättre än andras, kanske inte en helt unik syn på sin avkomma men så är det, Eira är verkligen åtminstone lite bättre än gemene barn.
Redan i magen så kallade vi henne superbebisen, att överleva i min klantiga kropp är verkligen ett bevis på egenskaper utöver de vanliga.

Jag ramlade tidigt i graviditeten nedför trappen och fortsatte stå på näsan med jämna mellanrum, jag är nu tidernas klantarsel och väl medveten om det så var jag försiktig för lillans skull. När jag gick ned för trappen så höll jag i räcket och smög ned med stora varsamma kliv.

Väl utanför mig så fick vi hennes unika natur bekräftad, inte nog med att hon var sötare ( jepp helt objektivt) än de andra bebisarna på BB hon var även lättröstad
När de andra ungarna skrek otröstligt så räckte det med att man pratade lugnt med våran superbebis och smekte henne över huvudet så lugnade hon ned sig och vart nöjd.

Så har det fortsatt hon har visat sig vara ett gladlynt och sällskapligt barn som älskar när familj såväl som främlingar ler och pratar med henne.
Förståndig som hon är så hon ju alltid förstått att skrika bara är jobbigt och att en kärleksfull hand och ögonkontakt med en vuxen är vad som behövs när man är liten och ledsen.

                                        


Alltså så var det, nu skriks det hejvillt röstens gränser och möjligheter utforskas och brådmogen som hon är så har hon nu börjat bli blygg och folkskygg. Grinade stora tårar och skrek härom sist när vi var och hälsade på brorsan och hans assistent.
Förfärat borrade hon in ansiktet i min hals när det gullades så vände hon sig bort, den utstäckna armen slogs bort och hon var större delen av tiden bara nöjd hos mamma.


Hjälp hon börjar bli som andras ungar!